Dyk ner under ytan

Häpnadsväckande bytesjakt, fantastiska förvandlingskonster och giftiga stiletter – allt finns med i vår första volym om arter som lever i havet. De två djurgrupperna stjärnmaskar och slemmaskar är inte särskilt nära besläktade men de innehåller båda maskformiga djur som lever i havet. 

Snäckskal som hus

Stjärnmaskar Sipuncula lever på havets botten, där de gärna gräver ner sig eller bosätter sig i gamla snäckskal. Kroppen är ofta jordnötsformig med en lång indragbar snabel. Längst ut på snabeln sitter en liten tentakelkrans som påminner om en stjärna, därav namnet. Med tentaklerna fångar stjärnmasken föda direkt ur vattnet eller från bottenmaterialet.

T.v. dubbelstrumpa Golfingia vulgaris. T.h. Snäckstjärnmask Phascolion strombi. Bild: Helena Samuelsson.

Världens längsta djur

Slemmaskar, eller nemertiner som de också kan kallas, har en extrem förmåga att sträcka ut och dra ihop sig. Faktum är att världens längsta djur, långsnöre Lineus longissimus, finns utanför den svenska västkusten och är en slemmask som helt utsträckt kan bli närmare 50 meter lång.

T.h. Långsnöre. Lineus longissimus. Världens längsta djur. Bild: Helena Samuelsson.

Giftiga djur

Slemmaskar Nemertea har kanske inte det mest tilltalande namnet man kan tänka sig, men det har sin förklaring. På kroppsytan finns ett illasmakande och giftigt slem, som gör att de inte behöver gömma sig för rovdjur utan kan ligga utsträckta fullt synliga på havsbottnen. Giftet är inte direkt farligt för människan, men det kan bedöva huden och ge stickningar och svullna fingrar. Karaktäristiskt för slemmaskar är snabeln som ligger i en egen hålighet i kroppen, och som kastas ut för att fånga in och hålla fast föda. Många slemmaskar är aktiva jägare som tar levande byten som mindre kräftdjur och snäckor, och snabeln kan vara försedd med stiletter som punkterar bytet, eller klibbiga strukturer som håller fast det.

T.v. uppkryp. Foto: Fredrik Pleijel. T.h. Malin Strand - en av bokens författare - med långsnöre Lineus longissimus. Foto: Tomas Carlberg.

Hitta havets maskar

Stjärnmaskar och slemmaskar samlas lättast in med hjälp av bottenskrapa från en stor båt, men åtminstone flera arter slemmaskar kan även hittas vid från stranden om man har lite tålamod. Lättaste sättet att hitta dem är med hjälp av ett så kallat uppkryp. Man tar upp lite alger, lera eller skalrester från havsbottnen, fyller på med havsvatten så att det täcker och ställer undan en stund. Maskarna kryper uppåt när syrenivån sjunker i det stillastående vattnet, vilket kan ta upp till ett dygn eller mer. Flera slemmaskar går att artbestämma utifrån färg, form och antal ögon. Stjärnmaskar är svårare att hitta. En av våra vanligaste arter, snäckstjärnmask Phascolion strombi, kan man leta efter i tomma skal av vissa snäckor.